Djup
Jag är sjukt sugen på att skriva något djupt nu, vet inte vad det kom ifrån men de lusten kom säkert medan jag blev känslosam när jag gick ner på mitt kalla och mörka rum som har tystnad för stunden. Jag är ensam förutom att min katt håller mig sällskap. Han ger mig värme när han ligger där hopkurad och kärleksfull i mitt bara knä. Han ger en lugn och kärlek fast att han bara är en katt. De är fint att se att han har de bra och njuter av livet. De är det vi människor behöver göra lite mer, vi behöver njuta av de goda och ta vara på det vi har och alltid vara tacksamma för de fina vi får vara med om.
Att få andra att må bra får mig att må bra, att ge andra kärlek ger mig ett varmt hjärta, att stötta andra är vikigt för mig, jag vill alltid att leendet ska komma fram efter att tårarna fallit. Det får mig att må bättre när de runt mig mår bra, jag är en som man kan lita på för jag finns alltid där för dig när det behövs. Jag lovar. För att om du mår bra ger du ett leende på mina läppar. Visst verkar jag som en djup poetisk gud nu? Ha nej, de tror jag väl inte. Men jag behövde de här, de var för längesen jag skrev av mig. Men nu är de gjort och de fick mig att bli glad.
Nu ska jag återgå och mysa med min gosiga katt som även han saknar Gabriel. Vi kanske fäller varsin tår eller två för saknaden men vi klarar oss. De gör vi alltid. Han är bara en katt men han är en levande varelse som har precis som jag har, känslor. Inatt är vi känsolsamma och sänker en tanke till de vi tycker om och de vi saknar. Vi säger puss och godnatt. De här blev ett väldigt random inlägg men fan så gott de var att skriva.
Att få andra att må bra får mig att må bra, att ge andra kärlek ger mig ett varmt hjärta, att stötta andra är vikigt för mig, jag vill alltid att leendet ska komma fram efter att tårarna fallit. Det får mig att må bättre när de runt mig mår bra, jag är en som man kan lita på för jag finns alltid där för dig när det behövs. Jag lovar. För att om du mår bra ger du ett leende på mina läppar. Visst verkar jag som en djup poetisk gud nu? Ha nej, de tror jag väl inte. Men jag behövde de här, de var för längesen jag skrev av mig. Men nu är de gjort och de fick mig att bli glad.
Nu ska jag återgå och mysa med min gosiga katt som även han saknar Gabriel. Vi kanske fäller varsin tår eller två för saknaden men vi klarar oss. De gör vi alltid. Han är bara en katt men han är en levande varelse som har precis som jag har, känslor. Inatt är vi känsolsamma och sänker en tanke till de vi tycker om och de vi saknar. Vi säger puss och godnatt. De här blev ett väldigt random inlägg men fan så gott de var att skriva.